söndag 30 januari 2011

Har precis skänkt bort allt jag äger mer eller mindre. Och det ska tydligen göra så att man känner sig "god" ni förstår säkert vad jag menar, att man hjälper andra som har det svårt........är det inte så det ska fungera?

Har ni några förslag på vad jag kan göra? Måla har jag gjort, gått ut och gått är avklarat, diskat, tvättat. Gjort det fint till pojkarna, satt in alla papper i pärmar osv osv, det finns inget mer jag kan göra! Så snälla någon ge mig lite tips!

Jaaa, jag håller på att få ett sammanbrott, men jobbar på det :-) duktiga jag!
Någon som är duktig på utskott? eller kanske kan mycket om vattenmolekyler? :-) jag är öppen för allt!

Jag vill ha någon hos mig inatt

Jag vill inte vara ensam, jag vill ha någon här!
Har precis kommit hem från min lilla runda och jag stötte på Joacim och han berättade att min tös har lunginflammation :-( så nu finns det ingen chans att få hit henne heller. (krya på dig gumman)

Det blev värre

Jag mår inte bättre av att barnen inte är hemma, därför skriver jag här inne hela tiden för att hålla mig sysselsatt.
Nicklas kunde inte komma för han o Elin är i malmö och Madde jobbar skift och det börjar bli sjukt jobbigt detta.
Tror jag ska gå ut och gå en runda för att få tankarna på annat....kanske på hur kallt det är eller något :-S

fuck

O-M-G! You done lost yo motherfucking mind!

Now that I told ya
Exactly the pain I feel 
Reap what you sow, boy,
I'm not a pushover no more 

Sjukt bra låt, hittar tyvärr inte den inte så att jag kan lägga ut ett klipp till er, men så bra är den!
 
Då blev jag barnledig idag för att kunna samla nya tag, att lämna hemmet lite och få pusta ut, men det vände!

Så det blir stanna hemma, och plugga!
Kram och tack för ert fina stöd!

En sorts bekännelse

Hej hopp Bloggen!

Det var ett litet tag sen jag skrev här inne sist, men så mycket har hänt och en massa som håller på att hända och jag känner att bloggen faktiskt får ligga vilande då.
Lite konstigt tycker kanske en del eftersom jag alltid har nyttjat denna blogg till fullo varje gång jag har mått lite dåligt.

Men nu mår jag mer än bara dåligt. Jag har totalt gått in i väggen. Och nu har jag påbörjat medicinering och jag har hjälp från en underbar psykolog. Utan henne hade jag inte klarat av allt som jag känner.
Varenda känsla jag upplever är så enorm så det går inte ens att försöka förklara i ord vad jag överhuvudtaget menar.
Det jag vet nu, som är jätte viktigt för mig det är ärlighet, öppenhet och att våga berätta för inte bara andra utan högt för mig själv att det är okej att må såhär, men det kommer att bli bättre.

Igår satt jag och fick panik över att vi börjar att gå mot sommaren!! Ja, underligt enligt en del, men för mig är det inte så konstigt. För mig är det den årstiden då jag verkligen får uppleva hur ensam jag och mina pojkar är. Och jag vill inte ha det så. Okej, jag kan inte njuta av sommaren på samma vis som ett par riktiga föräldrar kan (då de har varandra) och inte som mina väninnor som inte har barn, men jag kan väl ändå få vara med ibland kan man ju tycka?
Så jag satt halva natten på nätet och letade efter sidor om ensamma föräldrar, för nu ska jag ta tag i detta själv.
Jag ska skapa mig en krets av människor som kanske har det som jag har det och tillsammans kan man ju då slippa ensamheten, kanske till och med skapa nya vänner och nya band så det kan inte bli fel på något vis.
Det finns många ensamma mammor, jag är inte ensam, och det finns många ensamma pappor (tro det eller ej)  och när det då kommer till högtider osv, eller bara att kunna känna att man har någon som man kan prata barn med osv, då tycker jag min ide är jätte bra.

Detta är min fjärde dag som jag tar min medicin, och jag bara längtar och väntar tills jag börjar att märka minsta lilla skillnad. Jag är glad att jag ringde detta akuta samtal i torsdags, och jag är glad att jag faktiskt visade för mig själv att det går att be om hjälp och det är inget pinsamt med att göra det heller.

Man kan inte fixa allt på egen hand, och nej, man är inte dum för att man bryter ihop, vilken människa som helst kan falla isär av händelser som är/varit jobbig och som inte tar ett slut, man kan inte orka att ta sig igenom olika svårigheter utan att få hinna pausa ut.

Jag vet inte när jag kommer att må bättre, men jag vet om att jag kommer att komma tillbaka. Och då hoppas jag att ni mina fina läsare finns kvar.
Tusen kramar till er
Johanna